Stängt, sa räven...

... om Österhaninge kyrka. Tyvärr blir det alltså inga bilder från insidan av kyrkan, men den är ju trevlig att titta på från utsidan också. Tittar man lite närmare på den kan man hitta fina detaljer, såsom låset till en av portarna. Eftersom tornet är så högt blir det lätt perspektivfel när man fotograferar kyrkan stående på marken. Därmed är det lite svårt att avgöra hur mycket tornet egentligen lutar, men lutar gör det.

Mot slottet

Vi tar samma cykeltur en gång till. Den här gången trampar vi ända fram till Årsta slott. Det är inte rikets största slott, men jag gillar det och det gjorde förresten också Fredrika Bremer, som höll till här. Jag skulle tro att även golfarna trivs ganska bra i slottets vackra omgivning. Två golfbanor finns nämligen i slottets omedelbara närhet.

En liten bit till

Om man trampar vidare från Årsta i nordlig riktning hamnar man snart vid Österhaninge kyrka. Den som inte vill cykla på bilvägen kan ta grusvägen som går igenom skogen och ett litet bostadsområde. Man vet att man är på rätt väg då kyrktornet uppenbarar sig. Den här gången blir det inte mer av Österhaninge kyrka utan jag avslutar med några bilder från Galleri Kyrkskolan som ligger alldeles i närheten. Under sommaren hålls där utställning och det finns också möjlighet att få sig en kaffe med tillbehör.

Ingen trängsel på dansbanan

Vi cyklar vidare och anländer vid Årsta havsbad. Det var en varm dag, men inte lika varmt i vattnet. Jag antar att det är förklaringen till att det var nästan lika tomt i vattnet som på dansbanan. Nu är det trevligt att besöka Årsta även om det inte blir vare sig bad eller dans, så det gjorde ingenting. Men... varför står egentligen midsommarstången kvar?

Till hjuls

Tänk att även detta inlägg handlar om en grusväg. Förra inlägget så tog jag mig fram till fots, så därför kan det ju passa bra med en cykeltur denna gång. Just den här grusvägen går genom ett fint landskap och mynnar ut i Årsta. Längs vägen får man se åkrar, hästgårdar, kanske några kor och ofta också rovfåglar. En solig dag som denna är det riktigt härligt att cykla på den här vägen.

Grus i dojjan

Nej, det här ska inte handla om musik. Jag vill bara påminna om hur härligt det kan vara att cykla eller promenera på en grusväg om sommaren. Lite grus i dojjan får man stå ut med. Dessutom kan man ju tömma skorna om det behövs. Grusvägen det handlar om i det här inlägget löper mellan Västerhaninge och Jordbro. Längs vägen passerar man ett område med kolonilotter och Jordbro gravfält. Så här kan det se ut.

Tusen tack...

...eller snarare tiotusen tack! Så har det då hänt att denna lilla oansenliga blogg med sitt enkla innehåll och sporadiska uppdatering har fått en fin anledning att fira. I dagarna registrerades att bloggen har haft 10 000 besök. Det måste jag säga är över förväntan eftersom bloggen är ganska "smal" och mest är till för att jag ska få någon användning av alla de foton jag tar under mina promenader och utflykter. Hoppas att jag kan hålla intresset uppe och fortsätta med bloggen ett tag till. Hoppas också att regelbundna besökare fortsätter att hälsa på och att nya besökare strömmar till. Tack för visat intresse!

Bambam och Pebbles

Jag vet inte hur det är med familjen Flinta nu för tiden. Bambam och Pebbles måste väl vara vuxna vid det här laget. På de så fint målade brevlådorna ser dock allt ut att vara som vanligt. Ja, för den som undrar så har jag retuscherat bort namnen på brevlådorna. Innan vi studerar postväsendet i landet så tar vi först en titt på Kalle Anka. Nej, det kan inte vara han. Han har ju ingen sjömanskostym på sig. Nåväl, här är exempel på vad man kan få se om man tar sig en cykeltur i trakterna kring Stav.